Hjälp mig sluta snusa tråden

Men... Varför?

.

Jag har slutat två tre gånger senaste åren, men blir alltid sugen igen efter ett tag, om man är utråkad eller är på jobbet när kollegorna slutar osv frågan är om man verkligen vill haha...Men det är svårt... Slutat med stark snus iaf.

9 månader snusfri nu, visst får man ett "skulle vara fint med en snus nu" ibland, men det försvinner lika fort som det kom.

Det värsta är 3-4 dagarna för mig. Är alltid spänd och kort stubin som fan. Svettningar har jag inte haft. Sedan droppar det sakta och efter två veckor är det mesta borta. Jag tycker att det är som svårast när abstinensen är låg och man inte aktivt måste kämpa mot den som man måste när den är stark och påtaglig. Den är mer sneaky då.

GL HF!

123 månader tobaksfri idag, efter att ha snusat i 14 år och rökt i 10 år.
Bästa tipset är rå lök och en kanna vatten alltid tillhands.

Hjärtat! Jag snusar fortfarande, men jag vet att det påverkar hjärtat negativt. Slutat med koffein i alla fall. 6-10 burkar energidryck om dagen blev det lätt innan.

Wow, bra jobbat! Som du säger så klarar man av en sak man tycker är svårt, så får man lite momentum och nästa svåra sak (i detta fallet träning) ska psykologiskt inte vara lika svårt, även om det såklart inte är "a walk in the park" (pun intended).

Jag rökte för 15 år sedan, slutade efter några år då jag kände att det verkligen var äckligt. Men då gick jag över till snus. För strax över tre år sedan började jag med nikotin-pouches istället för att bli av med tobaken och de nackdelar de har. Dock är jag fortfarande beroende av nikotinet. Vet att det är svårt att sluta om man verkligen inte vill, så jag har inte gjort något försök på det.

Folk har jämfört att sluta snusa kan vara svårare än att gå av opiater/opioider (heroin, starka smärtstillande) och jag tror dem, så länge man inte skjutit heroin dagligen 24/7 i 25 år liksom, och inte får hjälp via vården med avtrappning och så vidare.

Återigen bra jobbat!

Jag har snusat i ca 10 år mer eller mindre. De senaste två åren har jag snusat ca en dosa/dag. Jag har nu varit snusfri i ca tre veckor.
Det som gjorde att jag slutade var att jag mådde så dåligt av det. I och med Corona så började jag jobba hemma vilket också innebar allt mer stillasittande, mer intag av socker/kolhydrater och mer snusande.
Detta har resulterat i trötthet, orkeslöshet, huvudvärk m.m.

Jag slutade först med socker/kolhydrater för ca en månad sedan och sedan slutade jag snusa för ca tre veckor sedan.
De första två veckorna hade jag konstant huvudvärk och illamående men nu mår jag hur bra som helst.
Jag tog även hjälp av en bok som heter snusfri som finns på Storytel.
Visst blir jag sugen på en snus ibland men försöker då tänka på hur dåligt jag mådde för en månad sedan så brukar det hjälpa.

Lycka till alla som vill och har slutat snusa!

Jag tycker det är intressant hur våra kroppar reagerar på att sluta snusa. Vissa verkar lida något enormt och andra knappt märka av det. Jag undrar vad det beror på.

Jag är av den senare att jag blir mest sugen på godis (vilket jag annars typ aldrig äter) under en period när jag har slutat. Lät mig själv äta på tok för mycket godis i 2 veckor efter att jag slutade, sedan fick jag skärpa till mig och sluta med det också.
(Skälet att jag slutade för någon månad sedan är att vi har en liten bebis och det kändes lite äckligt att ge henne en puss i pannan när jag hade en snus inne)

Det är ju exakt därför vissa fastnar i heroin och inte andra, eller alkohol, eller fetma, eller vad som helst. Alla är olika, belöningssystemen i hjärnan ser olika ut, och konsekvenserna blir inte alls samma för alla. Därför en sån här tråd är bra för att visa bredden på vad som upplevs och att det inte är lika för alla. Så är det ju även med mer aktuella saker som covid, tror det var ca 20% som inte ens får feber, 40% har ingen hosta, ... de flesta sakerna vi upplever är inte samma som personen brevid

Absolut, men varför? Varför person A inte får några fysiska besvär av att sluta medan person B får kallsvettningar, blir grinig, osv. Och svaret jag söker är inte "vi är olika" - för det fattar jag, det jag menar är på vilket sätt är vi fysiskt olika? Vad driver kroppen (mer specifikt hjärnan mest troligt) att slå bakut, osv. Finns säkert massor av forskning (jag får googla, men om någon har tips så vore det välkommet).

Grattis! Själv varit snusfri nu i snart 3 år (inte tagit en enda snusjävel!!). Jag brukar säga när den känslan kommer att "tanken av att ta en snus är mycket mer najs än att faktiskt ta den".

Svårast för mig är fortfarande de stora snus-kylarna på Circle K, iskall snus mmm.....

Jag har tyvärr inte någon djupare info. Men en knarkare som hälsade på klassen i högstadiet sa att han fungerade bra så länge han knarkade något, han kunde byta substanser utan större problem. Någon forskning som rapporterats om är väl att vissa helt enkelt har mycket lättare att fastna i beroenden av olika slag och vissa blir inte beroende alls lika lätt.

Men det kan ju bero på allt från kemi i hjärnan, gener, uppväxt, miljö, kompisar, ...

Tror inte svaren är enkla i något av fallen

Jag snusar inte eller röker inte och har aldrig gjort heller, jag uppmuntrar alla att sluta med det. Finns noll mening med att hålla på med det i den omfattningen dom flesta (alla?) gör det. dvs stort sett konstant varje dag.
Jag dricker iofs alkohol men det är typ 1 öl i bastun 1/2ggr i veckan. Är det vardag blir det alkoholfri, kan inte påstå att jag har nått problem eller beroende av alkohol.

Keep up the good work ni som slutar

Har försökt sluta ca 2-3 gånger och alltid åkt dit igen, kör lössnus, kan inte med portion är faktisk hellre utan snus om det inte fanns lössnus.

Det man får trösta sig med är att det finns värre vanliga saker än snus man kan trycka i sig, tex Socker och för mycket vete.
Just socker har jag slutat med så långt det går, tex sockrad yougert, Juice, massa halvfabrikatsmat som ofta innehåller imponerande mycket av varan och sockergodis, fikabröd, mycket av vanligt bröd, läsk osv. samt förstås minska på vitt ris, pasta och potatis.

Ovan var lätt att lägga om efter man fått diabetes typ 2, men sluta snusa nix supermycket svårare...

Jag blev beroende av att sluta snusa.

Alltid samma schema när jag slutar snusa. Dag 1-2 är jag lätt irriterad och känner otroligt sug efter en snus. Dag 3-10 så lever jag i total eufori, men fortfarande sugen på snus. Efter ungefär en månad är det relativt lätt att hantera, förutom efter lunch-kaffet osv.

Jag bestämde mig för att sluta snusa efter 15 år av snusande, men det gick så där. Den lyckan jag kände dag 3-10 gjorde att jag blev beroende av att sluta snusa i ca: 2 år och slutade snusa varje månad, men började snusa efter ungefär 14 dagar igen så jag kunde bli fysiskt beroende igen. Lyckligtvis avtog det över tid, så jag kände det var bäst att sluta helt efter ett tag.

Nu är det ungefär 10 år sedan jag slutade och jag tror inte jag känt något som helst intresse på mer än 3 år, oavsett scenario.

Har aldrig snusat men däremot rökte jag en gång i tiden, rökte i stort sett allt som gick att sätta eld på. Cigaretter, cigarrer, pipa. Hade väl ett tiotal pipor. Liten överdirft kanske att jag rökte allt som gick att sätta eld på, rökte bara tobak i alla dess former. En dag då jag mekat med bilen och körde iväg kom jag på att älsklingspipan låg på taket. Stannade och kollade men den var inte kvar så jag backade tillbaka en bit för att vända på grannens uppfart men hörde hur jag körde över något och visst, det var älsklingspipan som gått i tusen bitar.
Frustrerad och förbannad slängde jag allt annat rökbart i en papperskorg och när jag kom hem slängde jag allt jag hade hemma som gick att röka (ja, jag var hetlevrad för länge, länge sen ...). Jag var förbannad och i stort sett okontaktbar i en dryg vecka och när morsan en dag frågade om jag slutat röka funderade jag en stund och svarade att det nog verkade så.
Sen dess har jag inte rökt. Det var 46 år sedan. Däremot har jag drömt att jag rökte och vaknat och varit irriterad på mig själv innan jag förstått att det bara var en dröm.
När folk säger att de önskar att det skulle ha karaktär nog att sluta svarar jag att "det går även utan karaktär, jag har ju slutat". och så har jag citerat en bit ur Olle Adolphsons Trubbel att jag levde "ett liv i synd och utan omsorg att bli frälst, försonad med min karaktär, för jag har aldrig förmått att säga nej till någonting som helst".
Du får bara vara beredd på att vara förbannad i ett par veckor sedan är det fysiska beroendet över, i mitt fall för gott.

För egen del lyckades jag kicka nikotinberoendet genom vapeing. Jag blandade mindre och mindre nikotin i e-juicen innan jag tillslut insåg att jag helt slutat blanda i nikotin. Jag gick helt enkelt runt och sög på vapen helt i onödan. Då blev det rätt lätt att sluta. Nu har jag iochförsig inte slutat helt. Visst kan jag ta ett bloss då och då för att det är gött, men nikotinbehovet är väck tack och lov.

Summasummarum, prova e-cig. Det är inte direkt hälsosamt, men mindre skadligt än rökning/snus åtmistone. Att man dessutom luktar gott, eller iallafall inte ciggarettrök gör det bara bättre

//Pontus

Jag rökte 2-3 år medan jag pluggade och när jag slutade röka kom jag in på snus. Jag snusade länge och har av och till lyckats sluta snusa och sen fallit tillbaka. Dock har jag varit snusfri i mer än fem år nu och det är åratal sen jag kände nåt sug efter snus.

Men nu, idag, när jag såg bilden på snusdosorna på Sweclockers framsida så kom suget som en femtons käftsmäll. En blick på bilden och det gick en rysning genom hela kroppen och jag kände ett enormt sug. Det var som att hela kroppen skrek efter en prilla. Det är fan läskigt hur suget kan komma över en som en blixt från klar himmel även efter såhär lång tid.